Vad jag såg
Herren visade sig för Maria Magdalena och för Paulus. Jag förväntar mig inte att få se Honom. Så vad såg jag? Jag såg det jag ville se. Det i sig är så mycket mer än jag någonsin hade förväntat mig.
Första gången insåg jag att jag ville se det. Och jag tog ett fotografi som fortfarande betyder mycket för mig. Andra gången gick jag vidare, och insåg först efteråt vad jag hade gått förbi.
Som ung blev jag mycket inspirerad av Ansel Adams, den store amerikanske fotografen. Jag studerade hans teknik och estetik. Under ett år studerade jag vid Nordens fotoskola på Biskops-Arnö. Mitt examensarbete var en landskapsstudie om sandåsen i min hemstad, som förstördes för att berika ett fåtal.
Många är kallade, men få är utvalda
Matteus 22:14
Vid den tiden började jag långsamt inse att jag inte var ateist. Jag förkastade min Skapare när jag var tretton. Jag minns det tydligt. Överväldigad av världen och religionen insåg jag att jag inte behövde tro. Då kände jag en djup lättnad. Tio år senare hade jag börjat tvivla på mitt tvivel. Vinden blåste sand i mina ögon. Solen sjönk mot horisonten och skulpterade landskapet. Jag slogs av det jag såg. Erosionen hade fått en hög av byggspillror att falla över kanten, och lämnat dem hängande i ett rep. Där såg jag det jag ville se: Tecknet. Jag riggade upp min 9x12-kamera, och lade inte filmplanet precis rätt. Men det blev en bild.
Bråte som hänger i ett rep är inget bevis på det Gudomliga. Det gjorde mig inte utvald. Men jag tog ett steg mot att bli en av de kallade.
Många år senare. Jag var på väg till jobbet. Det var en av de svåraste dagarna i mitt liv. En person som är mig mycket nära gick igenom en svår period. Jag var full av smärta. Plötsligt mötte två ögon mina, alldeles invid stigen. En fågel satt på en gren så nära att jag nästan kunde röra vid den. Den tittade lugnt rätt på mig. Jag blev förvånad. Den arten brukar skygga undan för mänskor. Jag gick vidare, kanske tio meter. Där vände jag hastigt om, men den var borta. Det slog mig som en blixt: Fågeln var en skogsduva, symbolen för Den Helige Ande. Det vi kallar Herren, när han uppenbarar sig bland de dödliga.
Återigen. Det här bevisar ingenting. Jag såg en fågel och för mig var det en uppenbarelse. För många andra är det bara en fågel. Men jag är kallad.